12 januari 2011

Cliffhangerfrossa + ett tjugohundraelvaläslöfte

Ahh, är det inte ljuvligt så säg.. Jag har precis läst cliffhanger nr 41 av 137. Gissa vad, eller kanske främst, vem.. Jepp, Dan Brown - kungen av cliffhangers. Bok: Änglar och demoner. Som jag så prydligt har dammat av och på pärmens insida går att läsa Från E (brorsans tjej) julen 2005.

Jag attackläste Da Vinci-koden när det begav sig. Det vill säga jag släppte inte boken ur syne om det inte var helt och hållet tvunget (typ för att hålla bilen på rätt sida av vägen till och från jobbet samt att jobba). Den låg alltid uppslagen på den sida jag senast höll på med. Jag kokade inte ens snabbmakaroner eller borstade tänderna utan att ha boken i blickfånget (och jag som aldrig läser på toaletten! kokar makaroner gör jag däremot i köket om ni nu trodde något annat). Jag var helt såld och kunde väl från början aldrig tro att faktiskt varenda litet kapitel skulle få mig att vilja hänga kvar och läsa vidare. Jag hann ju för bövelen knappt att andas, haha.


Men i alla fall. Brorsans tjej var alltså så vänlig att hon gav mig den första boken med huvudkaraktären Robert Langdon i julklapp det året. Intet ont anandes om att det skulle dröja hela sex år innan den blev läst. Skäms på mig!


Men vet ni vad? Det här spåret leder faktiskt in på mitt läsår 2011. Detta ska bli året då jag läser ur min egen bokhylla. Inte bara och enbart och hela tiden, men jag ska verkligen anstränga mig och våga glänta på hyllvärmarna. De där fina förhandsfavoriterna som jag sparat på och där peppen är så skyhög så att jag just därför inte har vågat läsa dem av rädsla för att jag ska bli besviken.. You all booklovers understand mitt resonemang, tror jag.


Fortsättning om cliffhangerföljetongen följer. Dock är ju läsupplevelsen inte riktigt så nagelbitande idag som när jag svettades mig igenom Da Vinci-koden, oskuldsfullt omedveten om att det faktiskt fanns en föregående bok och sen även en efterföljare. Nu vet jag ju att professor Langdon i alla fall klarar sig i två böcker. Den tredje däremot kanske kan bli en liten mysrysare för mig? ;) Jepp, jag råkar faktiskt även ha Den förlorade symbolen i min ägo (var det också en julklapp från Selma? eller var den från mormor och morfar kanske? åh, jag minns inte och önskar att jag vore duktigare på att klottra ner sådant i mina böcker). Får se om jag även tar en repris av Da Vinci-koden däremellan av bara farten.

11 januari 2011

Minneslapp

Jag läser ikapp hos Vixxtoria och kraschlandar mitt i det bubblande skrattet på detta inlägg. Väldigt fint skrivet!

Och nu vill jag läsa boken.