19 juni 2010

Mer bekännelser!

Jag är antagligen allra allra supersist i världen med att "upptäcka" Marian Keyes. Ja, upptäcka inom citationstecken, för visst vet jag vem hon är sen Vattenmelonen kom på svenska och en av bästa vännerna läste och älskade och tvångstipsade, men jag har alltså inte läst förrän nu (jag obstinat? jepp). Och visst älskar jag också! Vad den handlar om vet ju alla vid det här laget:

Claire föder sitt första barn och blir därefter dumpad av maken som sticker iväg med grannfrun. Claire själv åker till sitt föräldrahem i Dublin för att försöka slicka sina sår = dränka sina sorger i alkohol, namnge bäbisen och så småningom träffa den undersköne men något yngre Adam.

Sen är det bara full fart hela historien igenom! Det är mycket känslor, upp och ner, och en hel del skratt och jag bara läser och läser.

Om jag har förstått rätt så har Marian Keyes sedan skrivit tre böcker till, om Claries systrar. En oväntad semester (Rachel), Änglar (Maggie), Är det någon där (Anna).
Jag råkar faktiskt ha Är det någon där? i bokhyllan (sommarpresent från Elle, när det nu var?) men måste alltså nu ut på jakt efter böckerna om Rachel och Maggie i loppisarnas boklådor!

4 kommentarer:

Ida sa...

Det är ganska många (typ 10, usch vad tiden går) år sedan jag läste Vattenmelonen, och jag minns att jag tyckte att den var såååå bra!
Men visst är det läskigt, nu när jag läste här om handlingen hade jag ingen aning om att det var vad den handlade om... Sjukt hur man glömmer!
Kanske dags för en omläsning?

Lisa H sa...

Ida: Haha, nämen!? Där ser man! Men jag har nog också glömt det mesta om boken om 10 år. Det är antagligen ingen bok som "stannar kvar" i en även om man när man läser den tycker det är en bra och underhållande historia.

Emma sa...

Jag läste också Vattenmelonen samt ett par andra böcker av Marian Keyes för längesen, alldeles när de var nya och jag älskade förstås dem. =) Hon skriver så roligt och lättsamt och medryckande.

Men sen började jag tycka att de var lite väl ytliga och väldigt lika varandra hela tiden, hennes böcker, så då läste jag inga fler, men senast jag var inne i en bokhandel stod jag faktiskt och läste på baksidan på några stycken och blev sugen på att plöja någon igen. Ska nog göra det i sommar.

Lisa H sa...

Emma: Ja jag kan tänka mig att mönstret upprepar sig så att säga i hennes böcker. Men man får läsa dem lite utspritt så man inte överdoserar och förstör glädjen :)