Samtidigt ska en alltså jobba heltid, hålla hemmet hyfsat i schack med städ/tvätt/disk/matlådor och det vore ju bra om jag kom iväg på den där promenad/löprundan innan det blev helt kolmörkt (livrädd för fula gubbar), men nehej det hann jag inte för redan vid sextiden har jag tänt alla lampor här hemma medan höstmörkret alldeles för fort smyger sig på.
(tänk om en hade barn också..!? hjälp)
Men men. Det är livet en lever just nu. Och vi har hyfsad kontroll på allt för tillfället, tack och lov.
Och guess what. Jag bepansrade mig med reflexer och tvingade iväg mig på den där promenad-löp-rundan trots mörker och befarade fula gubbar. Hurra för mig!
Håhåjaja. Och så kan en sitta här kvart över elva och klottra ner det här flummiga inlägget. Men nu är jag klar med det och ska sova istället. (Hurra för mig!)