Det var Schitzo-Cookie som omedvetet upplyste mig om detta när jag scrollade i hennes blogg och njöt av fina omslag här.
Så, gott folk, det är alltså maj som gäller (näst efter Hungerspelen på bio i mars).
Det här kommer bli så bra så bra.
Och som ovan skrivet, alla ingredienser finns där. Spänning, tempo, kärlek, hat. Jag läser och läser och gillart! MEN jag blir däremot inte klok på de sista 2-3 kapitlen.. Tycker att säcken knyts ihop för hastigt och lustigt. Liiite besviken faktiskt. Eller så är det kanske bara det att jag hade tänkt mig något annat, kan inte riktigt sätta fingret på vad eller hur men, det är något som skaver i mig i alla fall när jag till slut lägger ifrån mig boken..
You know you've read a good book when you turn the last page and feel a little like you have lost a friend.
Så känns det nästan ibland. Som nu efter Fatta eld. Det var en kort men passionerad och intensiv vänskap. Försökte slicka mina sår med Nick & Norahs oändliga låtlista. Men det var nog inte riktigt schysst gjort mot den. Visst, helt klart en fin historia. Ja, faktiskt ganska så underbar när jag tänker efter. Men ändå, den hamnade på något sätt i skymundan så här nära inpå..
Jag har alltså läst ut Fatta eld och grämer mig enormt över att det dröjer alldeles för länge till oktober då jag tror att sista delen av Hungerspelstrilogin ges ut.
Först ut är En liten chock av Johanna Lindbäck. En fin bok. Dock ingen wow-känsla och det jag fastnar mest för är nog när vikarien i engelska börjar fika på samma ställe som huvudpersonen Gustav och ger boktips och också lånar ut böcker till honom. Kul att litteraturen spelar en stor roll och genomsyrar historien då både Gustav och hans pappa verkar vara lite smått boknördiga! Fast jo, lite wow-känsla fick jag nog senare i boken som bjuder på både en och två stora chocker. Kul med så oväntade vändningar! (eller så är det jag som är naiv och inte tänker längre fram än jag läser, jag brukar sällan fundera på vad som komma skall i en bok utan jag flyter bara med i historien under läsningens gång)
Sen läste jag Var är Alaska? av John Green och här slipper ett litet yay! ur mig så fort Miles, som är bokens berättarjag, anländer till internatskolan Culver Creek i Alabama. Ja, för sen är jag fast. Internatskolemiljö, hettan i Alabama, nya vänner, förälskelse, kufiska lärare, smygrökning och hyss, sökande efter ett Stort Kanske och samlande av berömda personers sista ord. Tack för det och ge mig mer :)
Ibland bara måste man vann jag i en liten tävling hos Malin. Jag hade faktiskt inga större förhoppningar om den (hade inte läst något om den någonstans och Malin hade inte heller läst den) men vilket guldkorn David Levithan levererar här!