Snart klar: Karin Wahlbergs första

Jag har läst Karin Wahlberg förut - Ett fruset liv (som jag faktiskt tyckte var rätt seg på sina ställen) och Flickan med majblommorna (som var bättre) - och eftersom jag var lite deckarsugen och inte hade någon oläst Läckberg hemma så tänkte jag att jag prövar med K Wahlberg igen. Har hennes Blocket i bokhyllan, men välorganiserad som jag är så ville jag börja från början och hade faktiskt turen att hitta Sista jouren (som alltså trots namnet är den första boken i serien om kommissarie Claes Claesson och läkaren Veronika Lundborg) på ett loppis för några veckor sen.

Men nja. Jag är inte riktigt fast. Det kommer och går partier som faktiskt är rätt tradiga.. Så får se om det blir några fler Wahlbergs för mig eller om jag ska hiva iväg mitt olästa ex av Blocket.

Utläst: Fly för livet

Jag blev inte mätt på spänning trots att den tidigare boken bjöd på den varan så jag greppade Fly för livet av Helena von Zweigbergk - en författarinna jag inte läst något av tidigare, men nu finns hon med på att-läsa-listan!

Till en början var jag osäker på om jag skulle fortsätta läsa, tyckte att den var lite väl babblig och sentimental när man fick följa berättarjagets inre tankar. Men jag bestämde mig ändå för att ge boken en chans, de kursiva delarna var lätta att bara skumma igenom. Och jajemen! Själva storyn och händelserna fick mig att vända blad efter blad, till och med på de annars så slimmade vardagsfrukostarna som jag i vanliga fall bara hinner läsa baksidan på mjölkpaketet..! Det är högt tempo, snabba vändningar, och plötsliga mord. En helt annan värld som man får en inblick i. Kanske inte 100% trovärdig, men vad vet jag? Har aldrig varit vare sig gisslan eller kåkfarare liksom..

Men läs boken!

Utläst: Olycksfågeln

Yay! En riktig sidvändare! ++++

Jag har läst Läckbergs kriminalromaner i kronologisk ordning och har verkligen fastnat. Har dock inte läst dem direkt efter varandra för då försvinner nog tjusningen lite. Men så efter att ha läst några andra böcker emellan så känner jag ibland att jag bara måste tillbaks till livet i och omkring Fjällbacka och Tanumshede polisstation, bara måste fortsätta följa karaktärerna där. Olycksfågeln är dock den sista jag har hemma, har letat på Återvinningen efter uppföljaren Tyskungen, men inget napp hittills, så jag klickar nog hem den och nästföljande Sjöjungfrun nu innan sommaren.

Jamen hur var boken då??
Såhär skrev jag på Adlibris:

Tycker att Olycksfågeln var riktigt bra - Många karaktärer och händelser inblandade men Läckberg får ihop det finfint och lockar mig som läsare att bara läsa vidare och vidare och vidare..! Boken skulle passa ypperligt att filmatiseras då den tar upp aktuella och kontroversiella ämnen som inbegriper etik och moral. Detta är definitivt inte den sista boken jag läser av Läckberg!

Utläst: Män som hatar kvinnor

I tisdags morse svepte jag i mig de sista sidorna tillsammans med den sedvanliga frukostfilen. Och ja, den. var. bara. så. bra. Jag kan säga att det bjöds på riktig action strax efter min halvtidsrapport! Iochförsig var jag ju helt fängslad av boken redan innan, men det var ett parti där jag knappt kunde släppa den ifrån mig för att göra mig klar och gå till jobbet.. Helt klart ++++ från mig!

Och nu återstår ju bara frågan, Är boken bättre än filmen? (som det i min värld brukar vara) Någon som läst och sett?

Halvtidsrapport: Män som hatar kvinnor och angående min aversion till hypade böcker

Yay! vilket läsflyt jag har nu! Har sen jag började med Män som hatar kvinnor (23/3) läst något i den närapå varje dag och den blir faktiskt bara bättre och bättre! Boken hypades till leda när den släpptes -05 så jag har med flit väntat med att läsa den för att liksom nollställa mig och sänka förväntningarna.

Av ren princip brukar jag göra så med de där riktiga snackisböckerna - man har ju tröttnat på boken redan innan man läst den..! Da Vincikoden och Låt den rätte komma in är några exempel, jag slukade och älskade böckerna när jag väl läste dem, men hade jag plöjt dem mitt i allt ståhej så hade kanske mina förväntningar varit så uppskruvade att jag inte hade uppskattat dem så pass mycket..!? Jag vet ju nu i och för sig inte om min teori verkligen stämmer.. Antar att jag nu snarare har gjort det till "en grej" att vara lite sval och anti när alla andra vurmar för vissa böcker (haha, I wish. när det gäller böcker är jag väl allt annat än just sval och anti, men man kan ju försöka inbilla sig iallafall), och så plockar jag istället upp dem något eller några år senare när lugnet lagt sig och minnena av alla rosenrecensioner har bleknat.

Men i alla fall. Boken då.

Jag sällar mig hittills till sällskapet som gillar Stieg Larssons första Milleniumbok. Riktigt mycket faktiskt! Har däremot läst och hört folk som tycker den är seg och ganska händelsefattig, men isåfall tror jag att de hade förutfattade meningar om vad boken skulle handla om, hur den skulle vara upplagd liksom. Tror att de hade väntat sig mer action.. Fler övergrepp och mord kanske? Jag däremot måste citera Boye och säga att "det är vägen som är mödan värd". Jag gillar den drivna lunken som för storyn framåt (+ mycket lättläst). Det är som sagt inte ren action och fart och fläkt men jag tycker ändå att det händer mycket, hela tiden. Kort och gott - me like!