Ingen ungdomsfavorit men viktigt ämne!

Häromveckan läste jag Tusen gånger starkare av Christina Herrström. Jag fastnade inte alls för boken först.. När jag läste den så funderade jag hela tiden på om berättarrösten (Signe) verkligen var 14-15 år eller om hon är vuxen när hon berättar sin historia. Tyckte att det växlade hela tiden och det blev jag lite irriterad på. Det är som sagt mycket berättande och jag saknade dialoger - tycker det är själva kärnan i en ungdomsbok, att få följa hur de pratar med varann och även "höra" tankarna som surrar i ungdomarnas huvuden. Men det kan nog vara svårt att fånga "den unga rösten" som vuxen författare.

Så, sett som ungdomsbok gillade jag inte Tusen gånger starkare. Däremot är ämnet som tas upp i boken väldigt intressant och viktigt. Maktspelet mellan tjejgrupperna och mellan tjejer/killar, särbehandlingen som de vuxna står för i skolan mellan tjejer och killar, särbehandlingen mellan de tuffa killarna och tjejerna som är mer framåt jämfört med de "grå musarna" i klassen som får ta ett steg bakåt men samtidigt måste ta mer ansvar och vara duktiga.
Tills Saga kommer till klassen. Och ställer allt på sin spets med sina vakna ögon och öron. Hon genomskådar de oskrivna lagarna som både ungdomarna och lärarna i skolan hjälper till att upprätthålla och gör revolt. Hon får tjejerna i klassen att se orättvisorna och hon ger dem mod att göra sig hörda och ta mer plats. Precis som lärarna bett dem om innan Saga kom in i bilden. Men när de vuxna får som de tidigare önskade och ville så kan de inte hantera det.. Tjejernas frammarsch gör killarna oroliga och lärarna konfysa..

Nu har jag nästan spoilat boken när jag beskrivit handlingen, men på nåt sätt så är det inte händelserna som gör boken utan just själva ämnet. Och det fixar hon bra, Christina Herrström. Jäkligt bra. För jag blir upprörd, förbannad och ledsen. Och även förvånad när jag tänker tillbaka på min skolgång och upptäcker att det där spelet fanns i min klass/på min skola också. Tyvärr säkert överallt i större eller mindre utsträckning. Och vill man spinna vidare på det så kan man såklart även se de här tendenserna även i "det vuxna livet".

++ för boken
+++ för ämnet den behandlar

Medmänsklighet efterlyses

..och, kanske ännu viktigare?, att personer kan ta emot det på rätt sätt. Vilket inte gjordes i de här fallen.

Ännu en läsvärd länk idag, som dock inte har ett jota med böcker eller läsning att göra, var bara tvungen att dela med mig.

Kan inte låta bli att fundera. Vad är det för fel på människorna? Vårt kalla mörka land i norr behöver väl mer än något annat lite värme, godhet och medmänsklighet. Och hur svårt ska det vara att bjuda på ett leende och ett Tack! när någon räcker ut en hand??
Jag förstår inte.