Mitt 2015 i böcker

Totalt 17 böcker (5527 sidor)

Jag är ju som bekant ingen storläsare eller snabbläsare, så 17 böcker var vad jag knaprade ihop under 2015. Värt att notera är att hela 15 av böckerna läste jag från maj/juni och framåt! Och vilka böcker sedan! Så många guldkorn! De stora av bokbilderna ovan är årets storfavoriter, men det var allt som allt väldigt hög lägstaklass på årets läsning. Kul! 

Den tionde kretsen av Jodi Picoult

Mitt första möte med Jodi Picoult var via boken Allt för min syster, som också har blivit film, vilken knappast undgått någon vid det här laget? Det är i vilket fall som helst en väldigt bra och mångbottnad historia om en familj vars dotter lider av svår leukemi. Syskonet de skaffar till den sjuka flickan är "designat" så att de genetiskt matchar varann. Vad familjen däremot inte har räknat med är att den yngre dottern när hon är i 13-årsåldern går till en advokat för att stämma sina föräldrar för att få rätten att bestämma över sin egen kropp. Mycket läsvärd!

Nu har jag då läst ännu en fängslande historia av författarinnan. Den tionde kretsen handlar om fjortonåriga Trixie som blir dumpad av sitt livs kärlek och sedemera våldtagen på en fest. Katastrofen är ett faktum. Bredvid Trixies smärtsamma historia får vi följa mamma Laura som har en kärleksaffär och pappa Daniel som har en tung ryggsäck att bära från sin barn- och ungdomstid i Alaska.

Jodi Picoult är en fena på att berätta dessa människoöden utan att det blir förutsägbart eller sliskigt. Läs, säger jag bara!

Och vet ni, jag har faktiskt lyckan att ha ett par till JP:s olästa i bokhyllan, så det ryckte rejält i fingrarna att plocka fram ytterligare en bok av henne på direkten. Men jag skulle tro att man får akta sig så att man inte överdoserar - då kanske risken finns att man tröttnar? Människan har väl skrivit typ 20 böcker (dock långt ifrån alla översatta till svenska) - Har du läst något av henne? Någon speciell favorit?!

Igår läste jag en bok

Det vill säga, jag började läsa boken igår och avslutade den igår.
Tjoho! Kan inte minnas när jag gjorde det sist?

Ja. Ville bara säga det.

Och. Hej förresten.

PS. det var The Carrie diaries. Vilken mysbra bok!

Hjälp, vem är jag?

Jag har mitt i tegelstensutmaningen läst en väldigt annorlunda bok, nämligen Hjälp, vem är jag? av Caroline af Ugglas och UKON. Underrubriken är - anteckningar från en terapi. Och det är precis vad det är. Ordagrant faktiskt! Jag blev väldigt nyfiken på hur det skulle funka som bok och bad snällt Piratförlaget om ett recensionsexemplar. Och det fick jag. Tack, tack!

Recex från Piratförlaget

Caroline af Ugglas har aldrig varit någon idol eller förebild för mig, jag har aldrig riktigt fallit för hennes låtar och har aldrig brytt mig om att ta reda på mer om henne, varken som artist eller person. Men jag har ändå alltid tänkt på henne i positiv bemärkelse. Som ett smalbent yrväder, en konstnärssjäl som ibland sjunger lite halvfalskt, men vad gör det?, hon sjunger i alla fall alltid med känsla. Hon verkar ha energi i övermått, och vi har bland annat sett henne i tv-programmet Körslaget där hon ledde en av körerna. (Och eftersom jag själv sjunger i kör så kan jag inte låta bli att undra hur det skulle vara att ha just Caroline som ledare - jag tror det är lite smått galet men underbart kul!)


I över ett och ett halvt år träffas Caroline af Ugglas och UKON (Ulf Karl Olov Nilsson, psykolog och poet). Under de tretton sessioner de har tillsammans berättar Caroline om sin familjehistoria, barndom, vilda ungdomsår, musikkarriären, depressioner och ångest, familjelivet, hästar och körsång. Allt medan en bandspelare spelar in det som sägs. Detta som nu blivit en bok. Och jag tycker det funkar! Absolut! Jag läser och läser, vänder blad efter blad och försöker hänga med i Carolines vindlande tankegångar och nojor och ångest. Vilket går väldigt lätt. För visst har vi väl alla någon gång (många gånger!) ställt oss frågan Vem är jag?

Efter varje session har UKON sedan försökt sammanfatta och/eller bena ut de ibland minst sagt spretiga samtalen. Caroline har också skrivit ner egna kommentarer.

Det här är i mitt tycke en underhållande bok i ett annorlunda format där man får komma artisten, men framför allt personen, Caroline af Ugglas in på bara skinnet. Och jag som är en nyfiken person, speciellt nyfiken på människors liv och deras inre kärna, har här verkligen fått ta del av privatpersonen Caroline, som trots att vi till ytan och kvalitéer kan verka väldigt olika faktiskt var ganska lika i tanke och känsla. Något jag speciellt måste nämna är alla hennes ljudeffekter som slinker in här och var när hon pratar (fast i boken i skriftlig form såklart). Sådär håller jag också på när jag ska berätta och beskriva något! Att de inte uteslöt det i boken (för hur lätt är det egentligen att stava till vissa ljud!?) gjorde texten och Carolines berättande väldigt levande, jättekul att få ta del av det också!

Den lilla svarta

Jag har ju glömt att berätta om mitt allra förstaste första recex! Nämligen En liten bok om konst av Anna Spaak, Catrin Carlberg och Vic Hendeberg som jag fick från Stenberg Schentz Förlag/Stafett.

Jag älskar konst och allt som är vackert för ögat (önskar att jag hade mer väggar i min lägenhet som jag kunde tapetsera med allt fint!). Dock har jag absolut ingen som helst koll på när eller vad eller vem i de här sammahangen. En liten bok om konst gav mig en lättförståelig och snabb genomgång av konstens historia, alldeles från grottornas början och fram till dagens nu. Varje tidsepok har ett förklarande bildexempel och en liten lista med betydande konstnärer just för den tiden.

Så nu är det bara att forska vidare själv utifrån detta!

Utläst: Revolt (Jag: Förbryllad)

Som jag skrev så bjuder även Revolt, den tredje och avslutande delen i Hungerspelstrilogin, på högt tempo och starka svallande känslor.

Vad den här serien handlar om vet ni väl alla vid det här laget, eller?

Katniss kastas i första boken in i det grymma Hungerspelen där enda sättet att överleva är att döda sina med/motspelare. Den hänsynslösa president Snow uppfinner spelreglerna och håller i tåtarna. Hungerspelen direktsänds i tv i de tolv kuvade distrikten som får jobba hårt för sin vardag medan det första distriktet - huvudstaden - vältrar sig i bekvämlighet och lyx. Detta är sedan självklart grogrunden till upproret som utspelar sig i tredje boken, Revolt, som jag nu läst.

Och som ovan skrivet, alla ingredienser finns där. Spänning, tempo, kärlek, hat. Jag läser och läser och gillart! MEN jag blir däremot inte klok på de sista 2-3 kapitlen.. Tycker att säcken knyts ihop för hastigt och lustigt. Liiite besviken faktiskt. Eller så är det kanske bara det att jag hade tänkt mig något annat, kan inte riktigt sätta fingret på vad eller hur men, det är något som skaver i mig i alla fall när jag till slut lägger ifrån mig boken..

Superfin debut av Therese Bohman

Recex från Norstedts

Vilken pärla alltså! Åh, jag kunde bara inte sluta läsa! 

Den drunknade är en suggestiv, tät roman om Marina som åker och hälsar på sin syster och hennes nya kille Gabriel som är författare. Marina känner direkt en väldig dragning till honom och snart visar det sig att attraktionen också är besvarad från hans sida. Samtidigt verkar det som om systern Stella har något på hjärtat, något hon vill berätta för Marina. Men de förtroliga ögonblicken systrarna emellan är nästintill obefintliga och Stella verkar som avskärmad med sina funderingar.

Det hela utspelar sig en het högsommar i och kring den gula trävillan som ligger ute på landet i Skåne och jag kunde riktigt känna den dallrande hettan när jag läste. Som vid motljus då det ser ut som om hela världen har en gul slöja över sig. Ungefär såhär eller såhär. Det gav en underbar drömsk känsla i kombination med triangeldramat och mörkret hos personligheterna. På håll ser det perfekt ut men kommer man närmare känner man att det ligger något alldeles under ytan och skaver.

Hoppas nu på mer alster från den här vackra kvinnan!

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates

Lilla himlafågel är en mörk roman med tunga ingredienser som våld, skuld, erotik och utanförskap.

Ja, kort och koncist, precis och exakt, så. För i princip finns det inga upplyftande, positiva, händelser i historien om Zoe som blir mördad i sitt hem i en liten stad i nordöstra USA. Vi får i varsin del av boken följa Krista, vars far var älskare till den mördade kvinnan, och Aaron, som är elva år när han hittar sin mor, Zoe, i den blodiga sängen. Båda barnen litar såklart på sina respektive fäder, kan absolut inte tänka sig att de är inblandade i mordet som verkar vara mycket svårlöst. Däremot håller barnen koll på varandra under hela uppväxten, båda ovetandes om den andres nyfikenhet.

Som jag skrev för ett tag sedan så är Lilla himlafågel väldigt ordrik. En stor del av boken var väldigt trög i händelserna tycker jag. Många ord och långa meningar sida upp och sida ner utan att det förde historien framåt. Och inte blev det väl bättre av att jag inte fick till några långläsarsessioner, det kändes ett tag som om jag bara stod och stampade på ett och samma ställe. Men det är ju knappast JCOs fel. Det finns nog ingen bok i hela världen som tjänar på att läsas så upphackat som jag alltför ofta (tyvärr) lyckas med.

Nu är det kanske lätt att tro att jag inte fann någon glädje alls i den här läsupplevelsen, men ack så fel tänkt i så fall! Jag jämför/jämställer Lilla himlafågel väldigt mycket med Den lille vännen av Donna Tartt som också var en lång och långsam process i läsningen för mig, men som i efterhand har etsat sig fast i minnet och ligger mig mycket varmt om hjärtat.

Jag tycker att historien om Zoe är gripande. Zoe som hade en önskan så stark att bli en erkänd sångerska att hon till och med lämnade sin man och son för att söka lyckan, men blev brutalt mördad. Och jag vill såklart veta hur det går med barnen, Krista och Aaron, som lever sina väldigt olika liv på varsitt håll - kommer deras vägar någonsin att korsas? Och såklart älskar jag Oates sätt att beskriva stämningar, mörkret som ligger just alldeles under ytan på dessa människor, att man får komma så nära så nära.

Boken jag var tvungen att läsa innan jag gjorde mig helt osocial på filmtittarfronten

Snabba cash av Jens Lapidus

Den var bättre än väntat måste jag säga! Det tog nog 100 sidor innan jag kom in i språket (mycket slang och korthuggna meningar) men sen kom jag in i det och läsningen flöt på.

Jag har genom boken haft första parkett på Stureplan, gått två steg bakom bratwannaben JW och sett honom avancera från svarttaxisnubbe till fullfjädrad kokainsäljare.
Jag har varit Jorges skugga när han planerar att rymma från Österåker - och också lyckas.
Jag har följt Mrados tankar och gärningar i toppen av den tungt kriminella världen, följt hans drömmar om ett annat liv tillsammans med sin dotter.

Som sagt, jag gillade boken - mycket mer än jag trott! Det var spännande att få följa tre personers snirkliga väg genom i princip samma historia. Riktigt intressant att få vara en fluga på väggen i den undre världen.
Och nu återstår att se filmen. Har hört att många är besvikna på den så mina förväntningar är låga..
Har ni läst och/eller sett Snabba cash? Tankar och åsikter?

Några ord om min semesterläsning

En oväntad semester av Marian Keyes. Blev. En oväntat segläst semester av Lisa H.

Jag vet att allt pekar på motsatsen med tanke på hur länge jag tummade på boken men jag tyckte faktiskt att den var bra! Det vill säga, när jag väl satte mig ner och läste..


Det här är alltså den andra boken om systrarna Walsh. Rachel. Antar att ni är många som redan är bekanta med henne? Hon är iallafall en 27-årig tjej som lever loppan i New York. Verkligen lever loppan. Festar mer och jobbar desto mindre. Festar så pass att hennes föräldrar skickar iväg henne på ett behandlingshem hemma på den irländska landsbygden. Stället heter Klostret och Rachel går med på att läggas in där, men enbart för att kunna frottera sig med en massa kändisar och rockstjärnor som också sägs vara inskrivna där. Ja. Och sen får man alltså följa Rachel (och medpatienter) under tiden på Klostret. Tillbakablickar, bitterljuva minnen, grubbel, hur man får dagarna att gå genom att dricka te, mer grubbel och kärleksbekymmer och terapeutsnack är andra ingredienser i boken.

Språket är enkelt men det gör mig ingenting (jag kommer aldrig bli någon finlitterär bokmal även om jag kanske en gång i tiden önskade det), men jag blev irriterad på många stavfel/glömda ändelser/missade små-ord med jämna mellanrum hela boken igenom. Dåligt!
Annars gillar jag läsupplevelsen skarpt. En oväntad semester är intressant, rolig, dråplig, mysig, tänkvärd, sorglig, igenkännande, lycklig. Ja, det mesta! Ungefär som Vattenmelonen, fast den här kändes över lag snäppet allvarligare. Kanske också därför något bättre??

Iallafall. Det här är den andra boken jag läser av Marian Keyes och är hon så här underhållande och faktiskt mycket tänkvärd i resterande böcker så har jag kanske hittat en ny favoritförfattare!?

Losing a friend

You know you've read a good book when you turn the last page and feel a little like you have lost a friend.

Paul Sweeney

Bild hittad här

Så känns det nästan ibland. Som nu efter Fatta eld. Det var en kort men passionerad och intensiv vänskap. Försökte slicka mina sår med Nick & Norahs oändliga låtlista. Men det var nog inte riktigt schysst gjort mot den. Visst, helt klart en fin historia. Ja, faktiskt ganska så underbar när jag tänker efter. Men ändå, den hamnade på något sätt i skymundan så här nära inpå..

Neeej..! [eller: "Vad ska jag läsa i väntan på Revolt?"]

Jag har alltså läst ut Fatta eld och grämer mig enormt över att det dröjer alldeles för länge till oktober då jag tror att sista delen av Hungerspelstrilogin ges ut.

Vad ska jag våga mig på att läsa däremellan? Finns det någon bok som möjligtvis kan skingra mina tankar och fånga min uppmärksamhet på samma sätt som Fatta eld (och även första boken, Hungerspelen)?!

Finns det det?
Finns det??

Ingen ungdomsfavorit men viktigt ämne!

Häromveckan läste jag Tusen gånger starkare av Christina Herrström. Jag fastnade inte alls för boken först.. När jag läste den så funderade jag hela tiden på om berättarrösten (Signe) verkligen var 14-15 år eller om hon är vuxen när hon berättar sin historia. Tyckte att det växlade hela tiden och det blev jag lite irriterad på. Det är som sagt mycket berättande och jag saknade dialoger - tycker det är själva kärnan i en ungdomsbok, att få följa hur de pratar med varann och även "höra" tankarna som surrar i ungdomarnas huvuden. Men det kan nog vara svårt att fånga "den unga rösten" som vuxen författare.

Så, sett som ungdomsbok gillade jag inte Tusen gånger starkare. Däremot är ämnet som tas upp i boken väldigt intressant och viktigt. Maktspelet mellan tjejgrupperna och mellan tjejer/killar, särbehandlingen som de vuxna står för i skolan mellan tjejer och killar, särbehandlingen mellan de tuffa killarna och tjejerna som är mer framåt jämfört med de "grå musarna" i klassen som får ta ett steg bakåt men samtidigt måste ta mer ansvar och vara duktiga.
Tills Saga kommer till klassen. Och ställer allt på sin spets med sina vakna ögon och öron. Hon genomskådar de oskrivna lagarna som både ungdomarna och lärarna i skolan hjälper till att upprätthålla och gör revolt. Hon får tjejerna i klassen att se orättvisorna och hon ger dem mod att göra sig hörda och ta mer plats. Precis som lärarna bett dem om innan Saga kom in i bilden. Men när de vuxna får som de tidigare önskade och ville så kan de inte hantera det.. Tjejernas frammarsch gör killarna oroliga och lärarna konfysa..

Nu har jag nästan spoilat boken när jag beskrivit handlingen, men på nåt sätt så är det inte händelserna som gör boken utan just själva ämnet. Och det fixar hon bra, Christina Herrström. Jäkligt bra. För jag blir upprörd, förbannad och ledsen. Och även förvånad när jag tänker tillbaka på min skolgång och upptäcker att det där spelet fanns i min klass/på min skola också. Tyvärr säkert överallt i större eller mindre utsträckning. Och vill man spinna vidare på det så kan man såklart även se de här tendenserna även i "det vuxna livet".

++ för boken
+++ för ämnet den behandlar

Minitema ungdomsböcker

Först ut är En liten chock av Johanna Lindbäck. En fin bok. Dock ingen wow-känsla och det jag fastnar mest för är nog när vikarien i engelska börjar fika på samma ställe som huvudpersonen Gustav och ger boktips och också lånar ut böcker till honom. Kul att litteraturen spelar en stor roll och genomsyrar historien då både Gustav och hans pappa verkar vara lite smått boknördiga! Fast jo, lite wow-känsla fick jag nog senare i boken som bjuder på både en och två stora chocker. Kul med så oväntade vändningar! (eller så är det jag som är naiv och inte tänker längre fram än jag läser, jag brukar sällan fundera på vad som komma skall i en bok utan jag flyter bara med i historien under läsningens gång)

++ av fyra

Sen läste jag Var är Alaska? av John Green och här slipper ett litet yay! ur mig så fort Miles, som är bokens berättarjag, anländer till internatskolan Culver Creek i Alabama. Ja, för sen är jag fast. Internatskolemiljö, hettan i Alabama, nya vänner, förälskelse, kufiska lärare, smygrökning och hyss, sökande efter ett Stort Kanske och samlande av berömda personers sista ord. Tack för det och ge mig mer :)

++++ full pott!

Stor parentes: Förresten, jag läste nånstans att John Green och David Levithan (som skrivit Ibland bara måste man, som jag också tokgillade!) har skrivit en bok ihop - vilken kombination! Den heter tydligen Will Grayson, Will Grayson, men jag har inte luskat närmare på den än. Någon annan som läser det här kanske har gjort det och kan ge ett utlåtande?? :)

Efter de här två godbitarna har jag nu börjat med Tusen gånger starkare av Christina Herrström. Inte överförtjust. Än iallafall. Vi får se hur det artar sig.

Mer bekännelser!

Jag är antagligen allra allra supersist i världen med att "upptäcka" Marian Keyes. Ja, upptäcka inom citationstecken, för visst vet jag vem hon är sen Vattenmelonen kom på svenska och en av bästa vännerna läste och älskade och tvångstipsade, men jag har alltså inte läst förrän nu (jag obstinat? jepp). Och visst älskar jag också! Vad den handlar om vet ju alla vid det här laget:

Claire föder sitt första barn och blir därefter dumpad av maken som sticker iväg med grannfrun. Claire själv åker till sitt föräldrahem i Dublin för att försöka slicka sina sår = dränka sina sorger i alkohol, namnge bäbisen och så småningom träffa den undersköne men något yngre Adam.

Sen är det bara full fart hela historien igenom! Det är mycket känslor, upp och ner, och en hel del skratt och jag bara läser och läser.

Om jag har förstått rätt så har Marian Keyes sedan skrivit tre böcker till, om Claries systrar. En oväntad semester (Rachel), Änglar (Maggie), Är det någon där (Anna).
Jag råkar faktiskt ha Är det någon där? i bokhyllan (sommarpresent från Elle, när det nu var?) men måste alltså nu ut på jakt efter böckerna om Rachel och Maggie i loppisarnas boklådor!

I have a confession to make

Jag minns inte när jag senast var på bibblan i stan..
Och mitt lånekort är bortschabblat sen jag vet inte när.

Okej, det blev visst två bekännelser. Men båda blev åtgärdade tidigare i veckan :)

Inspirerad av nyligen lästa och superfina Ibland bara måste man [David Levithan] och Bokhora Johanna L:s många inlägg om ungdomsböcker botaniserade jag bland de hyllorna och kom hem med

• Tusen gånger starkare, Christina Herrström
• Var är Alaska?, John Green
• En liten chock, Johanna Lindbäck

Ibland bara måste man vann jag i en liten tävling hos Malin. Jag hade faktiskt inga större förhoppningar om den (hade inte läst något om den någonstans och Malin hade inte heller läst den) men vilket guldkorn David Levithan levererar här!

Boken handlar om Paul som blir blixtförälskad i Noah men till viss del fortfarande har sitt ex Kyle kvar i systemet vilket är mycket förvirrande för honom.. Utöver det blir han dumpad av sin ena bästa vän medan den andra bästa vännen är inspärrad i huset av sina extrem-religiösa föräldrar..

Det är utöver dessa några fler personer att hålla reda på och intrigerna och händelserna avlöser varann i bokens ynka 245 pocketsidor - jag ville ha meeer! - men David Levithan bjuder på så härlig feel-good-high-school-känsla så han är förlåten. Ska absolut spana in hans Nick och Norahs oändliga låtlista (skriven tillsammans med Rachel Cohn) och Love is the higher law (svensk titel, när?).

PS då jag faktiskt är en gammal biblioteksräv (för vem hade råd att köpa alla böcker man läste i sin gröna ungdoms dagar?) vill jag till mitt försvar säga att jag faktiskt HAR besökt ett bibliotek under de åren jag har försummat stadsbiblioteket, vi råkar nämligen ha en helt okej bibbla på jobbet, så där har jag luskat runt istället :)
PS2 och för övrigt, med tanke på parentesen ovan, så har jag i ganska många år nu haft råd att köpa alla böcker jag vill läsa, därav mina mindre frekventa besök på bibblan. Nu är istället problemet att jag inte hinner läsa i den takt jag köper, haha. Men jag misstänker att jag inte är ensam om det bekymret, det verkar vara mer regel än undantag bland bokbloggarna :P

Utläst: Smuts

Ja. Det var ju ett tag sen. Jag satte 3+ när jag var klar med den, tyckte den var riktigt bra! Katarina Wennstam skriver rakt på sak och har tempo i händelserna. Nu när jag tittar efter ser jag att boken är på hela 400 sidor men det kändes det verkligen inte som.

Som de flesta av er säkert redan vet så handlar den om en traffickingrättegång som den framgångsrike och till synes alltigenom lyckade advokaten Jonas Wahl nyhetsbevakar. Men allt är inte vad det ser ut att vara och i de lugnaste vatten och allt vad det kan heta. Inga överraskningar på den fronten egentligen, men det som fick mig att hicka till var beskrivningen av rättsväsendet och domstolen som (som det står på baksidan av boken:) väljer att titta åt ett annat håll. Mycket läsvärd!

Utläst: Fly för livet

Jag blev inte mätt på spänning trots att den tidigare boken bjöd på den varan så jag greppade Fly för livet av Helena von Zweigbergk - en författarinna jag inte läst något av tidigare, men nu finns hon med på att-läsa-listan!

Till en början var jag osäker på om jag skulle fortsätta läsa, tyckte att den var lite väl babblig och sentimental när man fick följa berättarjagets inre tankar. Men jag bestämde mig ändå för att ge boken en chans, de kursiva delarna var lätta att bara skumma igenom. Och jajemen! Själva storyn och händelserna fick mig att vända blad efter blad, till och med på de annars så slimmade vardagsfrukostarna som jag i vanliga fall bara hinner läsa baksidan på mjölkpaketet..! Det är högt tempo, snabba vändningar, och plötsliga mord. En helt annan värld som man får en inblick i. Kanske inte 100% trovärdig, men vad vet jag? Har aldrig varit vare sig gisslan eller kåkfarare liksom..

Men läs boken!

Utläst: Olycksfågeln

Yay! En riktig sidvändare! ++++

Jag har läst Läckbergs kriminalromaner i kronologisk ordning och har verkligen fastnat. Har dock inte läst dem direkt efter varandra för då försvinner nog tjusningen lite. Men så efter att ha läst några andra böcker emellan så känner jag ibland att jag bara måste tillbaks till livet i och omkring Fjällbacka och Tanumshede polisstation, bara måste fortsätta följa karaktärerna där. Olycksfågeln är dock den sista jag har hemma, har letat på Återvinningen efter uppföljaren Tyskungen, men inget napp hittills, så jag klickar nog hem den och nästföljande Sjöjungfrun nu innan sommaren.

Jamen hur var boken då??
Såhär skrev jag på Adlibris:

Tycker att Olycksfågeln var riktigt bra - Många karaktärer och händelser inblandade men Läckberg får ihop det finfint och lockar mig som läsare att bara läsa vidare och vidare och vidare..! Boken skulle passa ypperligt att filmatiseras då den tar upp aktuella och kontroversiella ämnen som inbegriper etik och moral. Detta är definitivt inte den sista boken jag läser av Läckberg!

Utläst: Att tro på Mister Pip

Jag säger som Hermia, jag tror inte på Lloyd Jones. Den största orsaken till det tror jag är för att jag också bara hör författarens röst när jag läser, inte bokens Matilda. Och som jag skrev i delrapporten, jag känner mig som en betraktare. En mycket avlägsen sådan. Historien kryper inte in under skinnet på mig. Den kittlar bara på ytan, så det blir en 2a, för läsa den tycker jag man kan göra, om inte annat så för att skaffa sig en egen uppfattning. Här finns fler omdömen - som manar till läsning!