29 september 2010

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates

Lilla himlafågel är en mörk roman med tunga ingredienser som våld, skuld, erotik och utanförskap.

Ja, kort och koncist, precis och exakt, så. För i princip finns det inga upplyftande, positiva, händelser i historien om Zoe som blir mördad i sitt hem i en liten stad i nordöstra USA. Vi får i varsin del av boken följa Krista, vars far var älskare till den mördade kvinnan, och Aaron, som är elva år när han hittar sin mor, Zoe, i den blodiga sängen. Båda barnen litar såklart på sina respektive fäder, kan absolut inte tänka sig att de är inblandade i mordet som verkar vara mycket svårlöst. Däremot håller barnen koll på varandra under hela uppväxten, båda ovetandes om den andres nyfikenhet.

Som jag skrev för ett tag sedan så är Lilla himlafågel väldigt ordrik. En stor del av boken var väldigt trög i händelserna tycker jag. Många ord och långa meningar sida upp och sida ner utan att det förde historien framåt. Och inte blev det väl bättre av att jag inte fick till några långläsarsessioner, det kändes ett tag som om jag bara stod och stampade på ett och samma ställe. Men det är ju knappast JCOs fel. Det finns nog ingen bok i hela världen som tjänar på att läsas så upphackat som jag alltför ofta (tyvärr) lyckas med.

Nu är det kanske lätt att tro att jag inte fann någon glädje alls i den här läsupplevelsen, men ack så fel tänkt i så fall! Jag jämför/jämställer Lilla himlafågel väldigt mycket med Den lille vännen av Donna Tartt som också var en lång och långsam process i läsningen för mig, men som i efterhand har etsat sig fast i minnet och ligger mig mycket varmt om hjärtat.

Jag tycker att historien om Zoe är gripande. Zoe som hade en önskan så stark att bli en erkänd sångerska att hon till och med lämnade sin man och son för att söka lyckan, men blev brutalt mördad. Och jag vill såklart veta hur det går med barnen, Krista och Aaron, som lever sina väldigt olika liv på varsitt håll - kommer deras vägar någonsin att korsas? Och såklart älskar jag Oates sätt att beskriva stämningar, mörkret som ligger just alldeles under ytan på dessa människor, att man får komma så nära så nära.

10 kommentarer:

Bokbabbel sa...

lite nyfiken, men sen tänker jag att Oates nog har skrivit mycket bättre som borde läsas först. som den där megatjock Blonde t.ex...

Lisa H sa...

Bokbabbel: Jo, så är det alldeles säkert. Blonde sägs ju vara något utöver det vanliga :)

Bara Böcker sa...

Jag har läst Fallen och kände precis som du att trots den mörka handlingen så tar boken plats i hjärtat. Har dock inte läst något annat av henne, men det står en bok i hyllan och väntar. Måste bara hitta en bra tidpunkt i livet att börja läsa den...

Lisa H sa...

Bara Böcker: Vilken bok är det du har i hyllan då? Blir nyfiken :)

mia sa...

Själv har jag hållit på med afrikansk litteratur ikväll men efter att ha läst om Zoe här så kliar det i lästarmen igen!

Lisa H sa...

Mia: Ja, läs! Och berätta vad du tyckte sen!

Bara Böcker sa...

Dödgrävarens dotter, som till viss del handlar om hennes farmor. Men jag känner att den nog får vänta till i sommar, när jag inte har skolan som tar mycket energi och fokus. Fallen var så mäktig så jag åkte faktiskt dit i våras "när jag ändå var i närheten".=)

Lisa H sa...

Bara Böcker: Å vad kul att åka till platsen hon skriver om! Berätta mer! (eller gör ett blogginlägg vettja!) :)

Jag har också ett par olästa Oates i hyllan: Älskad, saknad. Den tatuerade flickan. Men tiden går.
Och jag är väldigt nyfiken på hennes Älskade syster. Och Dagbok. Ska inhandlas så småningom!

Bara Böcker sa...

Hmm... Ett inlägg... Det har jag inte ens tänkt på.=) Hade ju en liten skrivsvacka i våras...

Jag tycker det är otroligt starkt och modigt av henne att ge ut Dagbok medan hon fortfarande lever och är mottaglig för människors tankar och reaktioner. Den finns definitivt med på min inhandlingslista också!=) (Jag som inte ens har mitt foto eller mitt eget namn under texter jag skriver om a n d r a s alster):

Liolej sa...

Jag tycker väldans mycket om JCO men känner att detta kan vara en "mellanbok" och att det finns,precis som bokbabel skriver, andra av hennes böcker som jag borde läsa före.